elinronvall

Det som sanningen gör när den ler
Väcker hat, trycker ner
Fångar upp alla fel
Därför blir alla saker
Man ”bör” orka med
Bara smärtsamt och skevt
I min hals

Går min väg in i mörkrets hus
Börjar fundera, in i dimman
Men jag tror på hopp
Om ett liv
Jag tar ett nytt kliv
Mot mitt stopp
Som jag själv byggt upp

Jag som skulle va’ med där allt sker
Inte här, så långt ner
Under allt som dom ser
Som om jag aldrig förstått någonting
Det dom sagt om dom brott som begått
Blir till sand