elinronvall

Vi pratar mycket om att bli vuxen nu i skolan. Vi har bland annat en redovisning om det i svenskan. Man kan prata om inre eller yttre resor. En inre resa kan vara när man växer upp och först blir vuxen. Man börjar ju tänka lite på det, och fundera. Jag har faktiskt undrat rätt länge, när blir man vuxen?

Jag tror jag skulle säga när man har pluggat klart, har jobb och bor själv. Kanske när man själv får barn? Jag vet inte. Det är svårt det där. Kanske ska man säga att det var bättre förr? Då visste man ju när man blev vuxen. Efter konfirmationen eller när man tagit studenten eller kanske bara när man fyllde arton? Men var det bra då? Nu kan man ju välja om man vill vara barn längre och vuxen kortare tid. För man är ju faktiskt vuxen den största delen av sitt liv, rent tekniskt. Kanske ungefär 25-60, det är ju rätt lång tid.

Men när blir man gammal då? Vissa kanske är barn/ungdom tills de blir gamla? Visst får man en tankeställare? Det är värt att fundera på.

Jag kände mig nog mer vuxen när jag gick i sexan. Då var man ju "stor", nästan vuxen. Men nej, hur fel man hade! Efter jag insett det blev jag nog yngre igen, i alla fall i huvudet. Men egentligen kanske jag blev äldre för att jag insåg det? Jag vet inte. Men nu för tiden tänker jag att jag inte är så stor. Jag kan tänka ungefär... tolv? Men om jag går på stan så kan jag känna att jag mer är i samma ålder som de "vuxna". Visst är det lustigt?

Jag kan tänka att jag är i något mellanskede. Det kanske är en bra förklaring? Lite sådär mitt emellan. Ja, mitt emellan är nog bra. Där är jag just nu. Men jag undrar om det plötsligt kommer komma en dag då jag helt plötsligt vaknar upp som vuxen? Det blir intressant att få åskåda!