elinronvall

Några undrar säkert vad det är som har hänt med mig, så jag tänkte skriva lite om det här på bloggen för den som är intresserad.

Det var i onsdgas eftermiddag som det hände. Jag var i stallet som vanligt med E och B. Vi fixade först stallet så det var näst intill klart innan vi skulle bege oss ut på två ridturer. Vi gick ut på den första ridturen vid halv sju tiden och red på vägen mot sommarhagarna. Jag red barbacka och de andra med sadel. När vi kom till sommarhagarna kom vi överens om att vi skulle ta en kort galopp, så vi satte fart. Nästan direkt börjar min häst bocka eller sparka bakut, jag kommer inte ihåg riktigt, allt gick så fort. Jag tappar i alla fall balansen och flyger fram och nästan sätter mig vid öronen, vilket gör att min häst bockar/sparkar bakut igen. Jag åker med en himla fart ner på vägen och landar på sidan, först känner jag inte den otroliga smärtan, men efter att jag skrikit på B och E, som var en bit framför, börjar den otroliga smärtan att sätta sig in. Jag skriker av smärta och vänder och vrider på mig så mycket som går för att smärtan ska avta något. Sedan lägger jag mig still. Jag kommer ihåg att jag hörde häst klapper bakom mig, men jag gjorde ingen ansträngning för att titta. Min häst stod bredvid mig och kände att något var fel. När E och B kommer fram till mig sticker min häst iväg mot stallet hållet. Vi ser en bil som försöker stanna henne genom att ställa sig på tvären, men hon springer förbi ändå.

B springer efter henne på sin häst och vi hoppades allihopa att inget mer skulle hända. Men vi visste innerst inne att risken för att tyglarna skulle åka ner var väldigt stor,att hon sedan skulle råka kliva på dom i farten var väldigt läskigt att tänka på.

E står vid mig och försöker få mig att resa på mig. Till en början känns det helt omöjligt, men efter ett tag lyckas jag tillslut. Bilen som försökt stanna min häst åker fram till oss och frågar om det gick bra och om han skulle kunna skjutsa mig någonstans. Utan att ens tveka tackar jag ja och masar mig in i den främmande mannens bil. Tanken på att gå de 2,5 kilometrarna tillbaka till stallet var helt otänkbara, det skulle aldrig ha funkat.

När vi kommer fram till stallet står min häst där vid stalldörren. Jag tackar mannen jättemycket och haltar fram till hästen. Jag står där en stund och tårarna rullar ner på mina kinder av smärtan jag känner. När E och B kommer tillbaka ringer jag mina föräldrar som kommer direkt och vi åker raka vägen till sjukhuset.

Jag blir röntgad och klämd på. Jag fryser så jag skakar och hackar tänder. Det var inte alls kul att ligga på en sjukhussäng en hel kväll. Jag var hungrig också, jag hade ju inte ätit sen lunchen i skolan. Blodtrycket var bra 80/130, men det gjorde grymt ont. Doktorn gav mig två jättestarka värktabletter som jag blev helt yr och lullig av. Trött, också faktiskt. Så trött så jag nästan somnade där på sängen med min gula sjukhusfilt.

När doktorn senare kommer tillbaka visar det säg att det bara var en blödning vid bäckenet och att två ryggkotor tryckts ihop. De ville sätta mig i rullstol, men jag vägrade. Och krykor, det är för töntigt. Jag kör naturligt jag, fast det smärtar. Skadan kommer att läka av sig själv, men det kommer ta flera veckor innan jag är frisk igen. Men jag blir frisk, och det är det som räknas! :)

Jag blir bättre och bättre dag för dag, och jag hoppas på att snart vara uppe i sadeln igen!