Nu på kvällen har jag i alla fall varit duktig och gjort klart powerpointen (eller keynote som det heter på macen) till vår psykologi redovisning som är på fredag. Så det var skönt. Sen har jag hjälpt syrran med läxan lite, samt duschat henne. Sen har jag dammsugit hela övervåningen och våttorkat och allt sånt i badrummet. Men inte nog med det så har jag plockat in lite blommor som luktar gott och ställt i hall och badrum. Duktigt, duktigt skulle jag säga. Mamma kommer bli så stolt när hon kommer hem! Haha.

Balen var helt och hållet underbar! Alla var så fina, speciellt min vackra pojke♥. Han var finast av alla och vi hade jättekul hela kvällen. Maten var tyvärr ingen höjdare, men allt annat var helt fantastiskt! Jag tror jag gick och la mig vid tvåtiden, men jag hade då inte lusta att göra det egentligen. Hur många gånger får man egentligen klä sig så där fin? Jo, två gånger! På balen och på sin bröllopsdag. Så det var en av två. Usch och fy. Skulle gärna gå klädd så varje dag, men då blir det ju inte så speciellt i och för sig. Och sen var det ganska jobbigt att hålla upp klänningen hela tiden. Och mina fötter! AJ! Jag hade sååå ont i dem! Kunde knappt gå. Fick panik ibland och var tvungen att sätta mig. Haha. Skönt att man har en sån snäll pojkvän som bar en till bilen sen på natten. Annars så tyckte jag att det som var bland det mysigaste var när man fick låna sin pojkes kavaj när man frös, hihi. Ja, en underbar kväll var det med mycket dans och glada miner.

Sofie var smidig och hade "vattenbälte" (eller vad det heter), alltså ett bälte runt midjan som det hängde några vattenflaskor i, smart! Vi gick den mesta delen då det nästan var för varmt för att springa. Men spurt blev det allt upp för gatstubergsbacken! TVÅ (!) gånger! Bra gjort av oss, bra gjort!

Idag ska jag plugga, sola och dammsuga. Så jag har lite att göra. Sen ikväll ska jag iväg på "kulturkväll" som senare drar sig ner mot djulö.

Nu måste jag äta frukost. Byee.

Vi hade som någon klassträff eller något liknande. Bara det att vi var i en jättehög byggnad, ungefär som world trade center. Ja, Hanna hade bandage eller något på sin ena fot och hoppade på kryckor.

Jag hade en sån konstig känsla när jag var där inne, men det var som ett hotell så det var fint. Men plötsligt så känns det konstigt, som en smäll långt upp i huset. Vi fattar direkt vad som är i görningen och jag tror aldrig att jag reagerat så snabbt och börjat springa allt vad jag hade! Nästan som om jag hade superspringarkraft! Hanna hoppar på sina kryckor och börjar hoppa åt fel håll. Jag känner hur det är världens skakningar i hela huset, och det gör att det känns svårare att röra sig. Jag skriker åt Hanna: "Det här hållet!" så högt jag bara kan. Medan jag springer ut så fort som möjligt, det är hastigheten som avgör om jag ska få vara kvar i livet eller dö, så vet jag. Jag vet att det har inträffat ännu en attack. Precis som nine eleven. Jag känner riktigt att huset håller på att rasa neråt och jag bara springer! Som tur var så var vi på nedersta våningen, men skakningarna gjorde allt svårt. Och jag vet faktiskt inte om jag klarade mig, inte heller om Hanna gjorde det då hon hade sina kryckor och hon sprang efter mig. Jag vet inte om jag dog eller överlevde, men när jag vaknade så tyckte jag att det var otroligt skönt att vara vid liv. Och jag hoppas, jag hoppas, att min dröm inte var en framtidssyn. Inte för att jag tror att jag skulle vara där då, utan för att det skulle ha katastrofala följder. Jag kände att om jag berättar det här så kanske det inte händer, för då har folk blivit varnade eller något. Och jag hoppas verkligen att det stämmer!